Fortfarande mest brunt

Idag är jag ledig, och har redan hunnit med att besöka chiropraktorn, denna fantastiska man med sina magiska händer. En gång till, och sen är jag rak som en fura igen! Kotorna i ryggen slirar lite hit och dit, men nu är de satta på plats igen och ska förhoppningsvis stanna där ett slag.

Väl hemma igen lyckades jag hitta tillräckligt många knappar av lämpligt slag till Alex' senaste kofta. Knappburken är "knökfull", men därmed inte sagt att det alltid står att finna vad man söker. Fast denna gången hade jag som sagt tur, och nu är de dessutom isydda. Är riktigt nöjd med resultatet, ska nu se om jag lyckas få ihop ett par byxor också.

Annars händer inte så mycket på stickfronten just nu. Nallen jag började med häromdagen har återtagit sin nystform, garnet funkade inte till det mönstret. Men det kanske kan bli en liten apa? Har hittat ett mönster som verkar lite kul. Men nu väntar jag spänt på att få hem en drös garn från Yll och Tyll, 20 nystan i olika färger som ska bli en Himalaya Shawl. Det ska bli rasans roligt att ge sej på, hoppas nu bara att jag ror det i land.

Nu är det brunt

En lugn helg närmar sej sitt slut. Varför går helgerna så rasans fort i jämförelse med vardagar? Och varför är det mycket oftare måndag morgon än fredag eftermiddag? Ett par av detta livets mysterier.

I fredags kväll hade vi våravslutning i Munskänkaran. Detta skedde ombord på M/S Elfkungen, som tog oss med på en tur i kanalen. Vädret hade dock kunnat vara mer tillmötesgående. Som det nu var så såg vi allt i ett töcken, och det berodde inte på vad vi fick i oss på provningen! Fyra vita viner fick vi att analysera och dessa ingick som svar i en frågesport vi roade oss med. Lite mat blev det också, sill och potatis och räkor. En trevlig kväll utan några pretantioner, precis som vi brukar ha det på vårens sista träff. Nu är det bara druvkursprovet på tisdag, sen är det sommarlov!





I fredags blev det som sagt ingen tid för stickning, men i går lyckades jag avsluta det tredje försöket av Moebiussjalen. Denna gången blev den faktiskt riktigt bra, men tyvärr kommer den inte riktigt till sin rätt på foto. Det härliga garnet - Pingouin Oriflamme - ser tämligen ointressant ut, men visst hade det varit värre om det varit tvärt om, lysande på foto och trist i levande livet?




En liten kofta - vilken i ordningen? - till Alex håller på att växa till sej på stickorna. Den verkar arta sej riktigt bra, och ska väl vara färdig inom inte allt för lång tid. Sen ska den få sällskap av ett par byxor har jag tänkt, har nog garn så det räcker. Ska försöka få till knäppning runt hela insidan av benen.


Spetssjalen går det däremot långsamt med. Den kräver lite mer koncentration och det är inte alltid som den står att finna. Så för att inte helt snöa in i det bruna har jag även påbörjat en liten nalle i blåmelerat Opalgarn. Den befinner sej fortfarande på en mycket blygsam nivå, så det var just ingenting att fotografera. Kommer förhoppningsvis så småningom.

Ja, det var de gängse fyra projekten fram till i går. Men nu har ju ett fallit ifrån, och det ger såna konstiga vibbar i vardagsrummet att inte ha mer än tre olika nystkonstellationer drällande. Men jag har en sån lysande idé, en stor, tjock, mullig Himalaya shawl i olika färger. Den tekniken har jag aldrig provat förr, den verkar jättekul som omväxling mot allt smått och tunt. Idén ska få mogna ett par dar, färgställningen är ju det viktigaste till en sådan. Så om ingen annan lysande idé dyker upp som absolut måste förverkligas, så är det nog den som står på tur. Får väl försöka nöja mej med de tre övriga projekten så länge.

Länge sen sist

Det känns som om det är en hel evighet sen jag skrev nåt senast. Det har varit mycket nu ... Till exempel är jag klar med den tovade axelremsväskan, och jag måste säga att jag är över förväntan nöjd med den. Det såg klurigt ut länge, större och större blev den och jag tvivlade starkt på att det kunde bli folk av den skapelsen. Men se det blev det!

Den blev faktiskt till och med bättre än vad det ser ut på bilderna! Kanske inte så svårt i och för sig, bilden är urdålig. Fattar inte varför de alltid blir så mycket mörkare än originalet när de läggs in här. Storleken krympte ner från 62 x 40 cm till 36 x 22 cm. Nästan en halvering. Fast då har jag förstås kört den tre gånger i tvättmaskinen. Trägen vinner!

Men allt har inte varit solsken på stickfronten. Jag höll på med en så väldigt trevlig tröja till mej själv, i Ida-Lin. Verkade bli både jätteskön och snygg. Men när bak- och framstycket var ihopsytt - hade tack och lov inte gjort ärmarna - visade det sig att vi hade helt olika storlekar, tröjan och jag. Den var alldeles för vid runt bysten. Inte var den särskilt lång heller, fast det hade passat till mej, så det var ingen idé att köra på och ge bort den till någon mer högbystad. Nu existerar den inte längre, och nystanen är undanplockade, långt utom synhåll. Det tar nog ett slag innan jag vill befatta mej med det igen. Man blir så rysligt deprimerad en lång stund när det blir så.

Nu har jag inte mer än tre arbeten på gång, spetssjalen till Karin som jag kommit just jämt förbi hälften på, en Moebiussjal igen och så en kofta till Alex. Ja, jag vet, han behöver ingen mer kofta, men den här såg så kul ut. Ett gammalt mönster jag hittat där ärmar och ok stickas från sida till sida i ett stycke, och sedan stickas bålen på uppifrån och ner. Det ser så väldigt tomt ut i soffan, måste börja på ytterligare något. Men jag kan inte bestämma mej för vad. Har en idé om att försöka få ihop ett par byxor till koftan, med knappar längs hela insidan av benen. Så hittade jag en så fin halsduk på Knit Picks som jag fått en brinnande lust till. Sen är det ju Syrian Shawl i Victorian Lace Today som pockar på uppmärksamhet och dessutom gjort det ganska länge. Ja, ja, den som lever får se vad det blir.

Som synes har jag roat mej kungligt med att ordna en Flickr för mina foton. Sånt gillar jag att pilla med, bara det inte hakar upp sej med sånt jag inte begriper. Fast nåt jag inte begriper är vad Flickr står för eller betyder. Det verkar helt obegripligt på alla av mej kända språk. De är väl i och för sej inte så många. Kanske är det något helt klart och upplysande på tjeckiska eller azerbadjanska, vad vet jag?

Den fantastiska sticklistan

Vad skulle jag ta mej till utan de fantastiska stickproffsen i Sticklistan? Jag har nu ett slag hållit på med en minst sagt mystiskt skapelse som eventuellt och förhoppningsvis ska bli en väska. Det var inga problem att få den att växa till sej, men med avslutningen visade det sig betydligt klurigare. "I-Cord Bind Off" skulle det vara, men förklaringen till hur det skulle gå till översteg min fattningsförmåga. Vad göra? Jo, skicka ut ett nödrop till Sticklistan. Och svar kom, som ett brev på posten, lysande sådana från Lena Wiberg och Lisa Åhlström. Tusen och åter tusen tack till er båda! Nu kan jag avmaska med I-Cord, snyggt som bara den blir det och hur det än blir med väskan i övrigt så är avslutningen jättefin. Ja, den är inte riktigt färdig än, ska göra en axelrem och ett par fickor också, sen ska hela härligheten in i tvättmaskinen för en riktig genomkörare. En sak är säker, den kan inte bli sämre. Jan hävdar å det bestämdaste att den skulle passa utmärkt som tvättpåse, för veckotvätten. Tycker i och för sig att det är lite överdrivet, så stor är den inte, fast kanske inte så långt därifrån. Tog en bild av den, men hade inte den obligatoriska tändsticksasken att jämföra med. Men en cigarettändare bör väl fylla samma funktion?

Sussry undrade över bollen jag stickat till Alex Den har jag gjort efter beskrivningen http://www.knitting-and.com/knitting/patterns/toys/woollyball.htm. Där föreslås det att man syr ihop delarna med sömmen utåt, kantad med langettstyng, men jag tyckte det blev lite vasst så jag vände sömmarna inåt istället. Kanske den eftertraktade runda formen varit lättare att få till om jag följt ursprungsdirektiven, men som det nu är så är den mjuk och skön om än lite bulig här och var. Markerade däremot sömmarna med kedjestyng. Delarna är ju med nödvändighet mer elastiska än sömmarna, så jag vet rätt inte det skulle gjort någon nytta. Att den inte rulla iväg av egen kraft tycker faktiskt både Alex och jag är ganska bra.

Glad och lycklig igen

Nu leker livet igen, efter några högst frustrerande dagar. Margaux är klar och internet fungerar, lyckan är total!

Jag är barnsligt förtjust i internet. Det är så kul och användbart - när det fungerar, vill säga. Men när det strular är det verkligen pest och pina av stora mått. I söndags började eländet, och med ett kort uppehåll i måndagskväll så har det varit totalt oåtkomligt. Jag vet inte hur många gånger jag ringt till supporten eller hur många timmar jag suttit i kö för att komma fram där, men många har det varit.

Varje gång har det varit nån hurtfrisk, självsäker yngling som kommit med nya teorier och förslag. Allt har prövats, till ingen nytta. Den första hävdade att vi absolut och utan pardon var tvungna att skippa förlängninssladden och koppla in modemet i en närliggande teleanslutning. Sen har det varit omkopplingar på nätet som gällt eller olika approvinker i datorn som jag försökt följa utan framgång. En hävdade å det bestämdaste att det inte var internetuppkopplingen i sej utan att brandväggen blockerade. Jag var tvungen att ta detta med säkerhetsleverantören istället. Ok, en teori så god som någon. Ledd av den supportpojken gick jag igenom precis allt och mycket mer än jag hade en aning om ens existerade. Men inte sjutton fungerade internet för det. Då blev det drastiska förslaget att avinstallera alla säkerhetsprogram. Då skulle det säkert fungera. Hm, ja vad gör man när man inte förstår ett jota? Med tungt hjärta plockade jag bort allt vad säkerhet heter, bara för att upptäcka att inte ett dugg hade förändrats. Nytt samtal till internetsupporten, denna gång en klämkäck ung tjej. Ja men det borde jag väl begripa att man inte kan ha anslutningen i något annat än i det första telefonjacket!!! Jaha, och var är det då? Jo, det fick jag faktiskt försöka klura ut själv. Troligtvis i hallen där vi haft kontakten fram till detta elände. Men se någon förlängningssladd fick absolut inte förekomma. Modemet fick då placeras i hallen med en längre sladd - att inhandla i specialaffär till dyr kostnad - mellan modem och dator. Men då var jag så in i ... trött på alltihop så jag kopplade på rent pin kiv in den gamla förlängningssladden igen, och HALLELUJA! Det fungerade! Men sen var det till att sätta sej och installera om hela säkerhetspaketet. Tack och lov gick det utan att blodtrycket höjdes ytterligare. Vad som orsakade det första avbrottet, när sedan sladden byttes ut, lär vi väl aldrig få veta. Saliga äro de enfaldiga.

Men i går kväll stickades det. Blev klar med Margaux och är hur nöjd som helst. Funderade faktiskt ett slag på att inte blocka eller stryka den, för den är jättehärlig som tät också, men lite nyfiken på hur det kan bli är man ju, så blockning blev det. Och den är helt underbar! Mer som en sjal, faktiskt.

Nu ska jag ge mej på jakt efter ett par långbyxor i den färgen - om man nu kan se färg tillräckligt bra i någon nätaffär. Fast Gudrun Sjödén har faktiskt ganska bra färgscheman. Har sen tänkt mej en antingen vit/naturfärgad blus eller jumper eller en mörkt vinröd. Sen blir kärringen elegant som bara den!

Länge sen

Det verkar som en hel evighet sen jag skrev något sist. Mycket har det varit! Hela lördagen gick åt till Munskänkarnas årsmöte i Göteborg. Årsmöten är väl inte de mest humoristiska tillställningar som finns, snarare ett nödvändigt ont, men det blev en desto festligare avslutning. En lysande provning av italienska viner, under ledning av Mats Burnert. Den gick inte av för hackor!

Men i går hade jag tänkt göra både det ena och andra genom internet, bara för att upptäcka att det inte fungerade. Så frustrerande. Ringde supporten och fick veta att vi hade för lång sladd. Att den fungerat utmärkt i flera år skulle vi bara ta som en ynnest av högre makter, självklart var det den som orsakade problemet. Tack och adjö. Ok, vi bytte sladd, kom i och för sig inte fram till första teleuttaget som det sägs att man måste, men vadå, hade han sagt det så fick det väl bli så. Men inte sjutton fungerade det då heller. Ny väntan i lång kö till supportern och fick så småningom prata med en annan "expert". Då fick jag veta att det var en omläggning på gång, och att det säkert skulle vara i ordning som i dag.

Med spänd förväntan slängde jag mej handlöst över datorn när jag kom hem från jobbet i dag, bara för att upptäcka att internet var lika oåtkomligt som i går. Ny kö, ny supportyngling. Men denna gav sej faktiskt tid till att kolla vad det nu var som han hade att kolla, kontaktade någon på annan plats med andra resurser och efter en halvtimme var det bara att kliva rakt in i cyberspacen igen. Härligt, äntligen! Men det är helt obegripligt vad man blivit van, för att inte säga beroende av internet. Vad jag än tänkte göra igår hade något med det att göra. Rent skrämmande faktiskt. Men nu är det som sagt lugnt igen, jag kan pusta ut, lägga in betalningar, kolla e-post, ta emot anmälningar till nästa munskänksprovning och planera vinerna inför nästa kurstillfälle. Ja, för att inte tala om att jag kan bläddra runt bland en massa trevliga bloggar igen!

Men jag kunde i alla fall sticka igår, även om jag var så frustrerad av all köbildning till ingen nytta att jag lyckades göra fel på Karins sjal så jag fick repa upp några varv. Humöret var inte helt på topp då.

Summan av alla ...

Det sägs att summan av alla laster är konstant. Undrar om det är en naturlag som gäller stickning också? Håller mej till fyra projekt i luften samtidigt, ytterst sällan vare sig mer eller mindre. I synnerhet inte mindre.

Har nu avslutat bollen till Alex. Det var i och för sig inte något av de större eller mer komplicerade arbeten, men icke desto mindre är det nu avslutat. Gjorde den av restgarnet från Helenes sockar, Opals Doktorfish. Lite si och så med cirkelformen, men den är mycket greppvänlig!

Och som av en tillfällighet hade jag just påbörjat en axelremsväska. Tänk så det kan slumpa sej! Den är stor och lös och chokladbrun. Färgen är väldigt fin, resten har jag ingen som helst uppfattning om. Detta ska bli mitt första försök att tova i tvättmaskinen. Att den då ska vara stor och lös har jag förstått, men hur stor och hur lös för att bli hur stor och hur fast??? En synnerligen öppen fråga, ska med stort intresse följa detta äventyr.

Något mer förutsägbart - hoppas jag i alla fall - är tröjan i Ida-Lin som jag började på härom dagen. Nu är det bara så eländigt att jag bara har sticka till mudden, och har beställt men ännu inte fått en för övriga tröjan. Då kanske inte denna räknas? Jag bör kanske påbörja ytterligare något, för säkerhets skull? Jag har garn till Syrian Shawl i Victorian Lace Today. Men det ska vara samma sticka som till Karins sjal, har bara en i den storleken och den är som sagt upptagen. Fast om jag bara håller ut tills i morgon kommer nog den till tröjan, en härligt underbar i rosenträ. Känns inte alls kul att använda de gamla vanliga i plast eller metall, när jag nu fått upp ögonen för ädelträvarianterna. En sån skillnad det är! Tyvärr är skillnaden i pris lika stor, så det får bli en i taget som byts ut.

I går hade jag druvkurs igen, lektion 7 av 8. Det närmar sej slutet. För första gången under denna kursen - och jag tror inte det var någon gång under den förra - råkade vi ut för ett korkskadat vin. Synd på det som skulle provas, men väldigt uppskattat av många deltagare att få känna på detta fenomen. Tycker faktiskt det är lite synd att man inte kan köpa småflaskor med skadat vin, i studiesyfte. Framförde mitt önskemål till Sofia på Systemet när jag var där för att lämna tillbaka det. Hon tyckte det var en lysande idé, men trodde inte på att det skulle gå igenom på högre ort. Konstigt.

Kattfilt

Man kan faktiskt inte tillbringa all tid med komplicerade spetsmönster. Ibland får man avsätta en del av den till mer omedelbara, praktiska behov, som t ex en kattfilt. Alla katter behöver en extra tjock och mjuk filt för att riktigt kunna slappna av efter en mödosam dag ute, jagande flugor och fåglar och vajande grässtrån. Färgen kan gärna gå åt naturhållet också, som denna i spenat/gräs/morotsfärgade skapelse i ruggad ull.

Kontraster

Har nu tillbringat en del av denna dag - liksom flertalet andra - med att ömsom sticka på Karins sjal i Merionsilk och ömsom på Margauxhalsduken i lin.

Varje gång jag skiftar från den ena till den andra blir jag lika fascinerad av skillnaden mellan garnerna. Merinosilket är mjukt, gulligt och följsamt som en baby på gott humör, medan linet är som en taggig och inte helt samarbetsvillig tonåring, full av oppositionslystnad och vilja att gå sin egen väg. Tycker jag för en ständig diskussion med det: "Snälla rara, kan du inte för en gång skull lugnt och utan protester lägga dej i en snygg eller i alla fall acceptabel ögla runt stickan? Måste vi ha denna diskussion varje gång?" Men man blir desto gladare när det gör som man ber om, för trots allt fogar det sig förr eller senare.

Jag blir lika förundrad över skillnaden varje gång, det är helt underbart omväxlande. Nu har jag gjort en rapport av snälla, goa merinon så nu är jag redo för en dust med linet igen! Här gäller det att mäta sina krafter. Men de är precis lika ljuvliga båda två, var och en på sitt sätt.

Förresten blev det inte någon Bosniatoffel till Alex. Det ville sej inte med omräkningen. Får göra ett nytt försök en annan gång. Men många upprepningar blir det!

Try and error

Nu har jag repat upp den bruna bomullströjan jag började med för några dagar sen. Den ville sej inte. Visst, lite tar det emot att repa upp, men den hade aldrig blivit bra. Tycket jag hade kollat masktätheten så noga med provlapp innan jag började, men lik förtrollat blev den jättevid. Jag är väl i och för sig inte det tunnaste som går i ett par skor, men den finns faktiskt gränser för vad till och med jag klarar av att fylla ut. Men att börja om med samma garn och/eller mönster tog emot. Det får ligga till sej lite. Har i stället börjat på en annan tröja, denna gång i garnet Ida-lin, ett naturfärgat, ojämnt blandgarn av bomull och lin. En långärmad slätstickad tröja till mej själv har jag tänkt. Fast kanske Ödet inte vill att jag ska ha nån? Fast nu har jag tänkt till, och om den här visar sej bli för stor också, så har faktiskt Karin storleken större än jag och då kan jag alltid prångla på henne den. Om hon får den i födelsedagspresent kan hon ju knappast protestera, eller hur?

Inte en bild så långt ögat kan nå. Sjal, halsduk och boll ser likadana ut som sist, bara lite större/längre, och tröjan är så nyligen påbörjad att den knappt syns alls. Men nu när jag ändå är i påbörjartagen är jag allt väldigt sugen på att göra ett försök med Soilis Bosniatofflor. Men där har jag funderat på om jag inte skulle kunna ändra lite, ett tunnt sockgarn och lite färre maskor och de kanske skulle kunna vara något för Alex. Ska göra en test med det svarta garnet som blev över efter Jans sockar. Vill inte - konstigt uttryckt egentligen, jag vill alltid - köpa nytt garn om den här teorin inte funkar. Vad jag egentligen menar är nog att jag vill börja redan nu, innan jag hinner få tag i något nytt.

Från det ena till något helt annat. Vi har fått ett sånt läckert recept av Ulf och Helene på en underbar sallad. Kan inte låta bli att dela med mej av den. "Skitgod" är ordet.

En halloumiost
2 dl gröna linser
1 morot, hackad
1 lagerblad
1 buljongtärning
100 gr sockerärter eller harricot vertes
1 burk bönor av valfri sort
1 rödlök
2-3 tomater - eventuellt förstärkta med några torkade
1 dl kalamataoliver
olivolja
1 citron
basilika
gourmetsalt

Koka linser och morot tillsammans med lagerblad och buljongtärning i 4 dl vatten. Eventuellt kan morötterna grovrivas och blandas i salladen råa istället för att kokas.

När de är nästan klara, koka upp sockerärter/harricot vertes. Brukar lägga ner dem bland linserna de sista minuterna. Häll av vattnet och värm upp bönorna tillsammans med dem i kastrullen, så de blir lite ljumma.

Medan koket sker, hacka löken, dela tomaterna och oliverna och skär osten i tärningar och stek lite lätt.

Blanda ihop alltsammans och häll pressad citron, basilika, salt och olivolja över.

Detta är mums! Om man så vill serverar man det tillsammans med biffar eller vad man nu känner att man vill ha, men egentligen behövs det ingenting till. Men ett glas kraftigt rosé som sällskap gör inte ont.

UFO:n

Inte har det blivit mycket stickat i kväll, har varit fullt upptagen med annat. Har haft några ljudböcker ute på Tradera - efter pågående rensning i bokhyllorna - och de auktionerna avslutades i dag. Har varit en förskräcklig massa att greja med i samband med det, väga och räkna porto och paketera och skicka mail, men det var himla kul. Har aldrig gjort något sådant förr, så det var en helt ny erfarenhet, och inte helt olönsam. Ja, allt är ju lönsammare än att ha dem stående i en överfull bokhylla, när man dessutom vet att de inte kommer att lyssnas på igen. Pärlorna finns naturligtvis kvar.

Men några varv med stickorna har det trots allt blivit tid till. Fick klart filten till Ulfs och Helenes katter i går, och skickade iväg den direkt. Den var i ärlighetens namn inte mycket att orda om, än mindre att fotografera, men förhoppningsvis kommer den att fylla sin funktion som skräpuppsamlare.

När den var avklarad kände jag att jag bara var tvungen att börja på något nytt. Det blev en ärmlös topp eller snarare är det tänkt att vara en liten holkärm, när den väl avancerat så långt. Den ska jag behålla alldeles för mej själv. Än så länge ser den mest ut som det förskrämda lilla nybörjarufo (unfinished object) det är, men vill det sej väl har jag ett skönt tillskott till sommargarderoben om ett slag.




Inte är något av de alster jag har på gång särskilt nära slutet, skulle möjligtvis vara Alex' boll, den är i alla fall halvfärdig. Karins silverfärgade sjal är ungefär 25 % gången och den blå linhalsduken knappt ens där än. Om jag hade kunnat förmå mej att samla mina krafter kring ett eller ett par projekt i taget hade de naturligtvis blivit klara mycket snabbare, det begriper ju till och med jag, men det är ju så mycket som lockar! En trekanstssjal - Syrian pattern ur Victorian Lace Today - ligger väldigt nära i tiden, det känner jag på mej. Vill göra en kortärmad jumper i lin också, om jag bara hittar någon lämplig beskrivning. En tovad väska till någons laptop. Kanske gör en och ser hur stor den blir, så får den som har en laptop i lagom storlek den.

Nu ska jag avsluta denna dag. Börjar känna mej lite urlakad och det är trots allt ytterligare en arbetsdag innan det är dags för nästa sovmorgon.