Slut på semestern

Nu är vi åter hemma, alldeles ensamma och snart åter i den bistra verkligheten. Tre veckor går rasans fort när man är ledig! Denna veckan har vi varit nere i Blekinge och hälsat på en svägerska och svåger. Väldigt trevligt, trots att vädret lämnade en del övrigt att önska. Men ingen skada skedd, det blev mycket innesittande med prat - och stickning! Fick faktiskt färdigt både Alex' byxor och den första sockan i Opals Sommarnattsdröm, det jag fick av min Hemliga Vän Marie förra månaden. Mycket tänka var det runt det garnet, och till slut hade jag bestämt mej för att göra ett par sockar till Ulf. Men så fick systerdottern Milo syn på den när jag satt där och var flitig och blev så förtjust i det att jag bestämde mej för att Ulf nog inte frågade efter dem utan att hon kan få dem. Hon har dessutom mindre fötter! Ulf ska få ett par längre fram istället.



Jag har gjort byxorna öppna i benen och i grenen, för att underlätta blöjbyten. Har inte köpt knappar än, så de är inte riktigt klara, men så här på ett ungefär blir de.


Socka stickad i Opal Sommarnattsdröm, mönster Falska Flätor.



När vi kom hem, trötta och susiga efter en lång biltur, låg det mycket post innanför dörren, tidningar, räkningar och reklam om vartannat. Och så ett tjockt kuvert från min Hemlis-Marie! En bok denna gången, Arnaldur Indridasons Änglarösten. Tusen tack, jag har redan börjat på den och den verkar precis lika bra som de jag läst av honom förut. Har läst Glasbruket och Kvinna i grönt, men inte den här. Har faktiskt länge tänkt skaffa den, men det har inte blivit av. Han skriver väldigt bra och det är så kul att läsa om en handling som utspelar sej på Island, till skillnad från de vanliga svenska, engelska eller amerikanska vyerna.

Och inte nog med att den här boken låg och väntade på mej när jag kom hem, det var dessutom en avi från Yll och Tyll, med Bomull/Lin från Garnstudion som jag ska göra en Green Gable till Karin av. Har nu tillbringat en stund med att göra provlapp, och ska sen tvätta den också för att se vad som händer innan jag sätter igång. Jag blir alltid så konfunderad när jag gör provlappar, vet aldrig vad jag ska välja för stickor eftersom det nästan aldrig blir extakt vad som efterfrågas i masktäthet. Nu fick jag 19 maskor med stickor nr 3½ och 21 med nr 3. Det ska naturligtvis vara 20 maskor per 10 cm. Vad välja? Aftonbladet eller Expressen? Tror jag ska ta 3:orna, men ska som sagt tvätta lappen först för att kanske komma på andra tankar. Det står i och för sig handtvätt på garnet, men bomull och lin bör kunna maskintvättas, så jag tror inte riktigt på den informationen. Vi får se.

Precis innan vi gav oss iväg fick jag Argosyn klar och la ut för blockning. Med stor spänning lossade jag nålarna i går kväll, och jag är riktigt nöjd med den, faktiskt. Hoppas kompisen Soile ska bli det också, eftersom det är runt hennes hals den är tänkt att slingra sej. Lite i längsta laget, kanske, men då får hon sno den ett extra varv om lilla nacken.

Ensamma och övergivna

Nu har de åkt hem, Karin, David och den makalöse lille Alex. Det har varit en intensiv men helt fantastisk vecka. Otroligt vad en så liten parvel kan göra med en. Det finns inget i denna värld vi inte skulle kunna göra för honom, om han blev lyckligare för det. Nu verkade han i och för sig tämligen nöjd med tillvaron som den är, så vi blev inte satta på några större prov, men i alla fall ... Lite löjlig blir man, det är bara att acceptera.

Men lite stickat har det trots allt blivit. Argosyn är klar och ligger nu för blockning. Det var faktiskt lite klurigt, den är ju stickad på tvären så spetsarna kom inte i raka linjer. Men efter många omsträckningar fick jag till det rätt skapligt. Den är inte torr än, så den får ligga där den ligger över natten. Men i morgon bitti ska vi iväg för några dagar, så då lär det inte bli något fixat med vare sig fotografering eller blog. En bild från nuläge får det alltså bli så länge:



När jag ändå var i gång med kameran passade jag på att ta en bild av byxorna i Opal som jag hållit på med ett slag. De avancerar sakta men säkert:




Har dessutom ett par sockar på gång i Opal Sommarnattsdröm, som jag fick av min Hemliga Vän Marie. Det där med sjal funkar inte riktigt med det här garnet. Det ser däremot ut att bli helt lysande som sockar med falska flätor. Tror att Ulf ska få bli den lycklige ägaren. Behöver ju tack och lov inte bestämma mej förrän det börjar närma sig tån, och dit är det ett slag till. Har just påbörjat hälen.

Tusen tack för alla de vänliga orden om min Himalaya Shawl! Till min förskräckelse upptäckte jag då att jag missat lägga in länken till mönstret. Den står att finna här. Kan verkligen varmt rekommendera den, den var hur kul som helst att sticka. Skulle dessutom vara väldigt kul att se andra konstellationer av den.

Nu har jag tyvärr inte tid att skriva mer, vi har synnerligen exklusivt främmat här. Vårt enda och och nästan alldeles färska barnbarn Alex är här. Det är han som håller på att dränkas i tröjor, koftor, sockar och leksaker. Fick en försynt fråga av Karin, den ömma modern, om jag skulle ta väldigt illa upp om hon började sticka också. Då blir det ju ännu mindre för mej att göra till honom. Men inte kan man väl i anständighetens namn missunna någon nöjet av att koppla av med stickor och garn? Så jag får väl pyssla med annat än babygrejer. Det finns ju faktiskt en hel del kul annat också. T ex föreslog Karin att jag kanske skulle kunna sticka en tröja till henne. En utmaning som heter duga, för den får inte vara bylsig = tunnt garn, den ska vara kroppsnära men inte tight, färgen ska vara markant men inte skrikig och gärna något mönster på. Där fick jag att fundera över. Någon som har något bra förslag?

Färdig

Himalaya Shawl förflyttas härmed till FO-gruppen! Blev klar med den i går och har haft den liggande för blockning under natten. Det var en ren fröjd att sticka den och jag är dessutom väldigt nöjd med resultatet. Den gör mej glad. Hoppas nu innerligt att den blivande ägarinnan också ska bli glad!


Himalaya Shawl liggande för blockning.


Är nöjd med storleken. Den kan nog värma gott svala sommarkvällar eller att kura ihop i soffan med till vintern.

Förtrollningen har alltså släppt och jag kan återgå till Argosy, spetssjal, byxor och en alldeles nyss påbörjad sjal i Opalgarnet jag fick av min Hemliga Vän. Hade tänkt, och trodde länge, att det skulle bli en Syrian Shawl från Victoria Lace Today, men när jag tittade närmre på det var det inte riktigt så jag tänkte mej att garnet skulle formas. Istället har jag nu beslutat mej för, och även påbörjat, en som jag hittade beskrivningen på En Till Stickblogg. Heléne kallar den för Sjal till Annhelén. Jag är inte säker på att jag ska göra gallerkanten så bred, kanske inte använda alls, men det är definitivt en senare fråga. Just nu har jag kommit exakt 2 cm, så det är en liten bit kvar.

I morgon kväll kommer Karin, David och vår efterlängtade lille Alex. Hoppas det blir någotsånär skapligt väder den kommande veckan, allt blir så mycket lättare och trevligare då. David ser fram emot att få uppleva det exotiska stålletyget med att skutta runt en blomsterklädd stång på midsommaraftonen, och att sen få prova på våra hedniska matvanor denna dag, rå sill, kan det vara något? Men nubbe ser han fram mot att få prova! Ja, sill och nubbe kan han få oavsett väder, men nån midsommarstång får han vänta med att beskåda till ett annat år om det regnar.

Argosyn knegar på, växer lite i taget. Byxorna börjar likan sådana, om än väldigt korta i livet än. Men benen sitter i allafall ihop nu, så man kan ana vad det ska bli. Sorgebarnet, spetssjalen, blir två varv nu och två varv då. Just nu ursäktar jag den långsamma framfarten med att Karin ska få se den och uttala sig om huruvida hon överhuvud taget vill ha den och i så fall hur lång den ska vara.

Tappat all kontroll ...

Nu är det bara Himalaya som gäller, vad jag än säger eller bestämmer mej för. Säger jag till riktigt ordentligt på skarpen kan jag lyckas slita mej loss en liten stund, men det är med betoning på liten. Det här är bland det roligaste jag någonsin gjort. Snabbt som ögat går det också, och är en suverän tv-stickning eftersom den är så lätt. Ja, lätt och lätt, nu börjar den rent viktmässigt bli lite tung och otymplig, men temperaturen har tack och lov sjunkit till behaglig nivå. Med dryga 30 grader hade det nog inte gått så bra nu när den börjar komma upp i storlek. Färgerna är, ja vad ska man säga ... giftiga är väl kanske att ta i, men intensiva kan man nog lugnt kalla en del för. Vissa skulle jag inte kunna tänka mej i min vildaste fantasi att använda i ensamt majestät, men därför har det varit extra kul att blanda och ge så här hej vilt. Har nu använt 10 av de 18 färgerna, och kan inte bärga mej förrän jag får börja på den 11:e. Jan har lovat att fixa middagen, så jag kan ägna mej helhjärtat åt nästa rad. Skulle egentligen stryka, men jag tror det blir bättre i morgon.

Min Hemliga Vän

Nu vet jag vem min Hemliga Vän är! Marie, än en gång tusen tack för de härliga, underbara garnerna! Med jämna mellanrum klappar jag Opalgarnet och längtar efter att få sätta stickorna i det. Hu, det lät ju rent mordiskt! Det låter kanske bättre om jag säger att jag längtar efter att med öm hand på konstfullt sätt sno det runt stickorna?

Nu ska jag faktiskt försöka vara lite redig. Tvätten lär väl inte hoppa in i tvättmaskinen själv, och diskbänken lär väl inte heller röja sej på egen hand. Har faktiskt lovat mej själv att göra åtminstone några husliga storverk innan jag sätter mej med stickor och garn. Fast, jag kanske kan göra en ruta till Himalayan först?

Himalaya-varning!

Har egentligen inte tid att sitta här vid datorn. Måste sticka. I alla fall bara en ruta till. Eller två. Denna Himalaya, jag får inget annat gjort än sticka ruta på ruta. Tack och lov har jag nu börjat semestern och är dessutom ensam hemma eftersom Jan inte börjar sin förrän på torsdag. Men det är trots allt en del annat som skulle göras de här dagarna, hade jag tänkt i min enfald. Fast måste först bara sticka några rutor till, göra färdigt denna raden, bara börja på nästa färg för att se hur det tar sej ut ... Nu börjar det hetta till bland kulörerna dessutom, och det gör det ju inte tråkigare. Inte gör det något heller att raderna blir kortare och kortare för varje färgbyte. Har redan stickat 85 rutor av totalt 171, alltså ganska exakt hälften. Fast de allra flesta färgerna är kvar, är inne på den 6:e av 18. Nu återstår att se vad den hittills lyckligt ovetande mottagaren kommer att tycka om all denna färgprakt. Hon är en typisk svart/grön typ. Taskigt för henne, hon får trösta sej med att den i alla fall är varm och go'.

Lite annat har jag trots allt stuckit emellan med. Några varv har det blivit på spetssjalen, men den är så slirkig och tanig att det inte är mycket att ta bild på i nuläget. Där har jag kommit ungefär 2/3, och den är inte särskilt kul längre. Vill bara bli klar med den, men måste passa på när jag är ensam - borde alltså koncentrerat mej på den och inget annat dessa dagar! - för jag blir så lätt distraherad och bortkommen i mönstret om det är aktiviteter på gång runt mej.

En bit till på Argosyn har det dessutom blivit, och till och med några varv på Alex' byxor. Och nu ligger det en avi från posten på köksbordet, hoppas och tror att det är Opalgarnet jag skickat efter. Nu alldeles strax ska jag iväg och hämta ut det, kan inte bärga mej förrän jag får se om det är samma som min Hemliga vän skickade. Då måste jag ju börja på det också, eller ...? Tänk om jag skulle kunna uppbåda tillräcklig självdiciplin för att inte sätta igång med det förrän något av de andra (läs Himalaya!) är klart. Och som sagt, jag har faktiskt lite annat att göra också. Karin, David och Alex kommer på söndag, och innan dess måste gästrummet fixas till. Som det nu är, så liknar det mest ett överbelamrat förrådsutrymme. Munskänkarnas bokföring ligger jag dessutom efter med och strykhögen växer och växer i oroande takt. Och vad i hela världen ska vi ha till middag idag? Detta eviga spörsmål. Får väl se om jag hittar något inspirerande i affären.

Nej som sagt, här har jag inte tid att sitta längre. Ska bara sticka en ruta eller två, sen ska jag till posten och därefter sätta igång med det övriga. Tror jag.

Full rulle i sommarhettan

Jag är riktigt nöjd med mej själv nu! Ja, så får man naturligtvis inte säga, enligt Jantelagen, men icke förty så är jag det.


I går blev det inte mycket stickat för då hade vi ett gäng munskänkskompisar hemma på en bit mat. Förberedelserna startade tidigt på förmiddagen, och sen gick det i ett tills gästerna mätta och - förhoppningsvis! - belåtna ringde efter taxi vid halvtvåtiden.


Men i fredags kväll fick jag allt apan Apan färdig. Jag gillar honom, han ser lite lagom uppkäftig ut. Tyvärr så är som vanligt fotot inte av bästa kvalité, men så här på ett ungefär tar han sej ut:






I dag har jag ägnat det mesta av den kraft jag lyckats uppbringa med att sticka på Himalaya Shawl. Den är jätterolig med sina rektanglar. Tyvärr har den inte avancerat tillräckligt för att det ska gå att ta någon bild, den liknar mest en svart-grå-brun fläta runt stickan än så länge, men en rapport till eller två och sen ska det nog gå att ta en som kan ge en liten hint om hur den ska bli.


Men det är inte bara Himalaya på tapeten, Argosyn har kommit till liv. I och för sej råkade jag ut för ett hjärnsläpp när jag beställde garnet. Enligt beskrivningen rekommenderades ett garn som har 125 - 140 m per 50 gr. Tänkte jag skulle ha något liknande, för att få en så tunn och fin en som det är på mönsterbilden. Satte alltså igång att leta bland våra excelenta nätbutiker och hittade ett par garner som jag tyckte var jättebra i färgen och som hade en längd på ca 150 m - per hg! Den där sista lilla detaljen kom jag på när jag hade garnerna i handen. Ja, ja, spelar ju faktiskt ingen roll, den enda skillnaden är att jag får beställa ett hg till och så blir det en varmare vinterhalsduk istället för en lite tunnare och elegantare dito.



Undrar om jag har lärt mej något av detta? Kommer jag att vara mer observant i fortsättningen eller som vanligt bara rusa iväg?



Men jag har faktiskt inte rusat iväg när det gäller det härliga Opalgarnet jag fick av min Hemliga Vän. Ja, inte så mycket i alla fall. Jag har efter en viss tankemöda nu bestämt mej för att jag allra, allra helst skulle vilja använda garnet till en Syrian Shawl (Victorian Lace Today). Den har jag sneglat på länge nu, och faktum är att det är precis det här garnet jag väntat på för att komma igång med den. Men en härva räcker nog inte, faktiskt alldeles säkert inte, så jag slängde mej handlöst ut bland nätbutikerna igen och hos Britt Andersson hittade jag just det garnet. Beställde omgående två härvor till. För här tänkte jag faktiskt till! Det kan ju faktiskt vara så att det inte är exakt samma färgnyanser, och då står jag där med skägget i brevlådan, tänkte jag. Men om jag beställer två kan jag ändå göra sjalen av dem och använda det jag fick till en tröja till Alex, ja eller möjligtvis ett par sockar. Smart va? Och är det samma färger så har jag nog ändå ett hg kvar efter sjalen att använda till ovannämnda tröja, ja eller eventuellt sockar. Fast jag tror jag helst vill göra en tröja av det, det skulle nog blir jättefräsigt.

Hemlispaket!

Efter en synnerligen hektisk dag på läskiga jobbet släpar jag mej trött och utschasad hem, med middagslagning óch disk att se fram emot. Öppnar ytterdörren och tar ett kliv över reklamhögen som ligger innanför. Med skröplig rygg böjer jag mej ner för att samla ihop eländet och sortera eventuella korn från agnarna. Och se, trötthet och värk är glömt - middag och disk också vad det anbelangar - för där finns en hel drös med "stora-brev"avier! Javisst, garnen från Garnboden och Yll o Tyll skulle ju komma idag. Men där är ytterligare en. Snabbt som ögat samlar jag ihop lapparna, ut igen och med förnyad spänst klapprar jag nerför trapporna och iväg till postutlämningen. Det var ett paket från min Hemliga Vän också! Kunde knappt bärga mej förrän jag var hemma igen och fick se vad det innehöll. Och kära nån, tusen och åter tusen tack min kära Vän, sådant underbart innehåll:

En härva Opalgarn i de mest fantastiska färger, en sjalbok med massor med fantastiska beskrivningar och en påse frö. De sistnämnda överlämnade jag till Jan, han som har hand om "trädgården" på balkongen, och de är nu tryggt i jord. Ska bli väldigt kul att se vad som komma skall där. Jag älskar blommor men Jan är bättre på att plantera och sköta om dem.

Ja, detta garn, vad ska jag göra med det? Tankarna far som yra sommarsvalor. Min Hemlisvän föreslog sockar. Ingen dum idé alls, men å andra sidan tänk vilken fantastisk tröja det skulle bli till Alex. Ok, tröjstoppet gäller fortfarande, men han har nog snart vuxit ur de han fått hittills, så det upphävs nog snart.

Men man skulle nog också med fördel kunna använda det till sjalen som finns på omslaget till boken. Vore inte det jättebra? Får kolla om det räcker, skulle kanske kunna komplettera det med en enfärgad övre del. Mm, tål att tänka på.

Eller så skulle det bli fantastiskt till Argosyhalsduken jag tänkt börja med nu. Har i och för sej fått hem garn till den idag också, men vad säger att man måste vara så förtvivlat konsekvent? Har man inte rätt att ändra sej, kanske?

Här är de som jag hittills stått i valet och kvalet om vilket som skulle omvandlas till Argosyn.

Min Hemliga Vän, vad jag är nyfiken på dej! Vad håller du på med nu? Vad gillar du att sticka och vad har du själv för smak? S.M.E. har du undertecknat en liten not med. Undrar så vad det står för. Har roat mej med att gissa, men om jag ens varit i närheten har jag ju ingen aning om. Siv-Marie Eriksson? Sara-Märta Elg? Stickar Med Emfas? Stickar Med Erfarenhet? Solweig Martinsson-Ek? Alternativen är några stycken. Hoppas jag så småningom får svar på denna fråga. Skulle väldigt gärna besöka din blog också. Kanske jag i och för sig redan gjort, vad vet jag?

Ja, åter till det kära dilemmat med vad jag ska hitta på med garnet. Ska för en gång skull inte rusa iväg, utan i lugn och ro fundera. Åtminstonne tills i morgon.

Ikväll ska jag börja peta in fyllning i apan Apan. Har stickat färdigt och sytt ihop den, ja naturligtvis inte sytt ihop alltihop, jag lyckades hejda mej i tid. Istoppningshål finns. Men det var en pillig historia! Egentligen inte kul alls, massor med pyttiga bitar. Men jag förenklade det hela lite genom att sticka armar och ben på strumpstickor. Ja, förenkla och förenkla, jag slapp i alla fall att sy ihop de långa tarmarna. Men det var ett pill med 16 maskor på tre stickor, inte mycket att hålla i, i början. Efter några varv blev det i och för sej lättare. Eftersom jag är en rabiat motståndare till allt vad onödigt hopsyande innebär så var det inget svårt beslut att fatta. Den ser lite tanig och moloken ut just nu, men ska förhoppningsvis kvickna till när den får sin fyllning.

Argosy, here I come!

Nu har jag gått med i mitt livs första KAL = knitalong, där ett antal stickare spridda över världen samtidigt stickar efter ett och samma mönster. En egen blog har varje KAL, och denna Argosy KAL som jag anslutit mej till finns här.

Argosy är en ganska smal, rutmönstrad halsduk som jag tycker ser riktigt härlig ut. Kunde i och för sej stickat den utan denna KAL, men vadå? Kan väl vara kul att kolla hur det känns.

Men det är inte mycket fröjd med att hoppa på nåt sånt här utan att ha nåt lämplig garn. Jovisst, garn har jag i parti och minut, men just lämpligt ... Jag är innerligt trött på allt svart och brunt och gråblått som jag nu haft på stickorna alltför länge, så något riktigt färgsprakande skulle det vara. In i Garnkorgen och leta. Inte för att det behövdes letas länge, där fanns mycket att välja och vraka bland. Aftonbladet eller Expressen, Aftonbladet eller Expressen, Aftonbladet eller Expressen ... Äsch, lika bra att ta två olika, dels ett rött Flamgarn och dels ett rosa Oldmill, så får jag se vad som hamnar på stickorna när jag får hem dem. Maria i Garnkorgen lovade att skicka dem omgående, precis som Maria på Yll o Tyll lovat att skicka garnet till Himalaya som jag saknar. Här snackar vi service! Helt fantastiskt vad bussiga och tillmötesgående de är.

Ja, mycket blir det nu. Kanske har jag alltihop redan på torsdag! Ska försöka få lilla apan - den har inget namn, så fånigt, vad ska jag kalla den då? - färdig innan dess. Kan ju i alla fall ha det som mål, även om jag kanske är lagd lite åt det överoptimistiska hållet. Men om jag inte sitter här och sölar längre utan sätter fart, så kanske chanserna ökar. Är ensam hemma ikväll, Jan är i Göteborg på nåt galej.

Tvärstopp

Oj, vad jag satte fart med Himalaya Shawl! Första rapporten/färgen var bara halva rutor, för att få en rak kant, och där var det inga problem med något. Arton rutor betämde jag mej för att börja med. Andra raden skulle därmed ha 17 rutor. Ett lättläst mönster gjorde att det gick som en dans att fortsätta med dem - ända tills det halvvägs började bli misstänkt tunt i garnnystanet. Jag stickade och hoppades och höll alla tummar i ett järnhårt grepp, men det hjälpte inte. 15 rutor räckte det till och sen var det bara att tillfälligt lägga ner detta projekt. Har nu skickat ett nödrop till Yll och Tyll om förstärkning, så förhoppningsvis har jag ett extra nysta till de rader det behövs inom ett par dagar. Men rysligt förargligt är det, när jag kom igång så bra!

Men inget ont som inte har något gott med sej. Nu fortsätter jag med förnyad energi på Alex' byxor. Ett ben färdigt och det andra just jämt påbörjat.

Samtidigt löper tankarna runt kommande projekt. Blir mer och mer sugen på att göra en pippitröja till den lilla raringen.

Ja, hoppas nu att vi verkligen får träffa Alex snart, som det är planerat. Det är mycket strul med den resan. Först långa och omständiga turer med att fixa hans pass, och nu när det äntligen är klart fungerar inte Ryan Airs bokningssida! Den har legat nere i flera dar nu, och ingenstans finns det att ringa och få besked om vad som händer. Visst, det finns andra flygbolag, men ingen flyger till och från så bekväma landningsställen. Stanstedt - Säve är perfekt. Och naturligtvis priset. Sist Jan och jag åkte över betalade vi 1.400:- totalt för oss båda t/r. Letar man nu bland andra flygbolag är det billigaste ca 5.500:-, en sjujäklar skillnad!

Ja, det är bara att vänta och se vad som händer och hoppas på att allt ska lösa sej.

Mycket nu!

Nu har jag köpt en ny mobiltelefon. Jag som älskar nya, komplicerade, tekniska monster med tjocka manualer! Eller kanske inte ... Hur som helst var det av nöden påkallat, och nu är jag alltså lycklig ägare av ett vidunder med kamera, kalender, miniräknare, spel, möjlighet till internetuppkoppling och chat! Det där sista har jag absolut mest svårt att förstå nyttan av. Att chatta innebär väl att i realtid skriva till varandra. Men om jag ändå står där med telefonen i handen, varför inte då prata direkt? Eller är jag bara gammal och gaggig som inte förstår storheten i detta?


Jag har kommit så långt som att jag fått i sim-kortet, laddat batteriet och börjat lägga in telefonnummer i för ändamålet avsett utrymme. Men bara det höll på att få mej på knä. En sån fruktansvärd massa knappar att trycka på åt olika håll och i olika ordning! Nu får den ligga till sej ett slag, sen ska jag försöka klura ut hur man tar kort och framför allt hur man sen får över dem till datorn. Många sladdar finns det, kanske någon av alla dessa ska användas. Hoppas nu bara att ingen ringer, för jag vet inte än hur man gör för att svara.



Har faktiskt inte tid med sånt just nu. I går fick jag ett tjockt, underbart paket från Yll o Tyll, innehållande 20 nystan Alaskagarn. Oj, vad jag har sorterat och ändrat runt mellan de olika färgerna för att få ett i mitt tycke lämpligt flöde. Men nu har jag bestämt mej hur det ska vara. Men jag fick plocka bort två som jag inte var nöjd med i sammanhanget, de var lite för skarpa jämfört med de övriga.


När det var gjort var jag bara tvungen att kika lite på beskrivningen av Himalaya Shawl, och när jag ändå hade den framme var jag bara tvungen att prova lite grann. Och när jag ändå höll på att prova lite grann var jag bara tvungen att göra den första raden. Den såg mycket mystisk ut. Begriper inte alls hur någon har kunnat klura ut detta, för jag hängde ärligt talat inte med i vad som var upp och vad som var ner i de små trekanterna som bildades. Och så kunde jag naturligtvis inte lämna det. Var helt enkelt tvungen att börja på andra raden för att se om det kunde bli något vettigt av de snodda små pluttarna i den första. Och se det verkar det bli! Men då var faktiskt klockan halv två och eftersom kärringen börjar bli gammal och trött fick jag lägga av för stunden.



Nu efter en välbehövlig sovmorgon - det är väl en rest från en svunnen tonårstid som lever kvar, denna min förkärlek till att sova länge, mycket länge på mornarna - sniker jag mej till några minuter här vid datorn innan dammsugare och skurhink ska tas i bruk.


Men städningen ska inte få ta någon längre stund, måste faktiskt se hur det tar sej ut när det kommer till ett tredje varv på sjalen! Och Alex' byxor är det mycket kvar på. I och för sej lär de inte bli lagom förrän till hösten som tidigast, men han ska ju snart komma hit, och då ska han i alla fall få se dem klara, hade jag tänkt. Då blir han säkert jätteglad, inte sant?