Nu vet jag vem min Hemliga Vän är! Marie, än en gång tusen tack för de härliga, underbara garnerna! Med jämna mellanrum klappar jag Opalgarnet och längtar efter att få sätta stickorna i det. Hu, det lät ju rent mordiskt! Det låter kanske bättre om jag säger att jag längtar efter att med öm hand på konstfullt sätt sno det runt stickorna?
Nu ska jag faktiskt försöka vara lite redig. Tvätten lär väl inte hoppa in i tvättmaskinen själv, och diskbänken lär väl inte heller röja sej på egen hand. Har faktiskt lovat mej själv att göra åtminstone några husliga storverk innan jag sätter mej med stickor och garn. Fast, jag kanske kan göra en ruta till Himalayan först?
1 kommentar:
Tja...fast å andra sidan "gläds åt" att tvätten & disken säkert gärna väntar på dig en timma till :)
Skicka en kommentar