Himalaya-varning!

Har egentligen inte tid att sitta här vid datorn. Måste sticka. I alla fall bara en ruta till. Eller två. Denna Himalaya, jag får inget annat gjort än sticka ruta på ruta. Tack och lov har jag nu börjat semestern och är dessutom ensam hemma eftersom Jan inte börjar sin förrän på torsdag. Men det är trots allt en del annat som skulle göras de här dagarna, hade jag tänkt i min enfald. Fast måste först bara sticka några rutor till, göra färdigt denna raden, bara börja på nästa färg för att se hur det tar sej ut ... Nu börjar det hetta till bland kulörerna dessutom, och det gör det ju inte tråkigare. Inte gör det något heller att raderna blir kortare och kortare för varje färgbyte. Har redan stickat 85 rutor av totalt 171, alltså ganska exakt hälften. Fast de allra flesta färgerna är kvar, är inne på den 6:e av 18. Nu återstår att se vad den hittills lyckligt ovetande mottagaren kommer att tycka om all denna färgprakt. Hon är en typisk svart/grön typ. Taskigt för henne, hon får trösta sej med att den i alla fall är varm och go'.

Lite annat har jag trots allt stuckit emellan med. Några varv har det blivit på spetssjalen, men den är så slirkig och tanig att det inte är mycket att ta bild på i nuläget. Där har jag kommit ungefär 2/3, och den är inte särskilt kul längre. Vill bara bli klar med den, men måste passa på när jag är ensam - borde alltså koncentrerat mej på den och inget annat dessa dagar! - för jag blir så lätt distraherad och bortkommen i mönstret om det är aktiviteter på gång runt mej.

En bit till på Argosyn har det dessutom blivit, och till och med några varv på Alex' byxor. Och nu ligger det en avi från posten på köksbordet, hoppas och tror att det är Opalgarnet jag skickat efter. Nu alldeles strax ska jag iväg och hämta ut det, kan inte bärga mej förrän jag får se om det är samma som min Hemliga vän skickade. Då måste jag ju börja på det också, eller ...? Tänk om jag skulle kunna uppbåda tillräcklig självdiciplin för att inte sätta igång med det förrän något av de andra (läs Himalaya!) är klart. Och som sagt, jag har faktiskt lite annat att göra också. Karin, David och Alex kommer på söndag, och innan dess måste gästrummet fixas till. Som det nu är, så liknar det mest ett överbelamrat förrådsutrymme. Munskänkarnas bokföring ligger jag dessutom efter med och strykhögen växer och växer i oroande takt. Och vad i hela världen ska vi ha till middag idag? Detta eviga spörsmål. Får väl se om jag hittar något inspirerande i affären.

Nej som sagt, här har jag inte tid att sitta längre. Ska bara sticka en ruta eller två, sen ska jag till posten och därefter sätta igång med det övriga. Tror jag.