My So Called Scarf

Mycket har jag på gång, stort som smått. Det tar därför ganska lång tid för var sak att bli färdig, men det går framåt med det mesta. När jag tänker efter har jag nog bara en enda sak på gång som är direkt urtråkig och som jag därför aldrig får "tid" att göra nåt åt. Apropå det, när övergår ett WIP till att bli ett UFO? Är det när man mentalt gett upp? I så fall är detta obehagligt nära att falla över gränsen.

Have a lot of different things on the needles, so it takes quite some time to get anything finished. And by the way, when will a WIP become an UFO? I have a scarf that has to be very close to fall over the border. It's made of an awful acrylic-yarn. I think it will be quite nice and it's very soft, but so boring to do!




Det är en halsduk i en brett självrandande svart-grå-vit färg av ett mycket obehagligt akrylgarn. Fattar inte att jag köpte det, men det ser väldigt snyggt ut när det väl blir färdigt, har sett en. Dessutom blir den faktiskt väldigt sammetsmjuk. Men att sticka med eländet! Det är bara rent outhärdligt tråkigt! Något åt chenillhållet, och att säga att det inte löper smidigt är bara förnamnet.




Hade tänkt göra den till Helen, men nu har jag i stället gjort en My So Called Scarf åt henne, i det tjocka, mulliga Debbie Bliss-garnet jag fick som hemlispresent. Köpte till ett par nystan så att det säkert skulle räcka, tyckte inte det blev så mycket av det annars. Den har jag faktiskt gjort klar nu, det gick snabbt som ögat! Tjock är den, smal som en tarm och väldigt, väldigt lång. Faktiskt mycket längre än jag tänkt. Men varför avvika från det gamla invanda? Jag har, som jag tidigare sagt, hittills aldrig lyckats göra någonting som inte blivit för stort. Ett mycket märkligt fenomen. Nu ska jag alldeles per omgående - eller i alla fall inom de närmanste dagarna - börja med ett par sockar i stl 38. Undrar om jag inte ska följa mönstret för stl 6 år, då kanske de kan bli lagom :-)?

I intended to do it for Helen, but now I have done a My So Called Scarf for her. It was very nice and fast to do, and it's thick, narrow and very long. May be a bit too long, but why shouldn't it be? Everything I do intend to be much too big!

Apropå sockar, jag har naturligtvis inte kunnat avhålla mej från att gå med i Sticka Mera's Sockklubb. Men det mönster som gäller för januari visade sej vara Monkey, och de gjorde jag i våras. Känner inte för att göra exakt likadana igen, så nu ska det bli ett par släta, enfärgade med en stor pärlspindel på skaftet. Tycker de ser så kul ut. Dem har jag som absolut intention att få färdiga innan januari månads utgång, så jag kan hoppa på februarisockan, vad det nu kan bli.

I have also joine Sticka Mera's Sock-club. The first one, for January, was Monkey. But I did them last spring and don't want to do them again. Instead I'll do a pair in a solid coloured and with a beaded pattern of a spider! But I have to do them very soon, because I want to be ready for the February-socks.

För övrigt stretar jag på med Chrysopolisen. Har nu faktiskt lyckats komma halvvägs. Den är fortfarande väldigt kul - tack och lov! - men dryg. Och jag som hade tänkt börja med Secret of the Stole II som kör igång om bara två veckor. Den får nog anstå, tror jag i alla fall.

My Secret of Chrysopolis isn't forgotten. I have just done half of it. It's still very nice to do, but it takes its time! I ment to start with Secret of the Stole, when it starts in a couple of weeks time, but I'm not sure I'll join it from the beginning.



Den lilla Baby Surprice Jacket som också är på gång har väl avancerat ca en fjärdedel, liksom den betydligt större tröjan till systerdotterbarnbarnet (oj, vilket ord!) Madelene, som är tio år.

A Baby Surprise Jacket is growing, too, as well as a sweater for Madelene, 10 years old.