Nya utmaningar / New challenges

Livet för en stackars svag, stickande kärring är fullt av utmaningar och frestelser. Innan ens den ena hinner börja slänger jag mej handlöst över nästa. Denna gång är det en superhemlig historia som fått mej på fall. Hemligt så till vida att jag inte får visa några detaljer, vare sig i bild eller text, men så mycket kan jag säkert få lov att berätta att det är en Ravelry grupp (vad annars?!?) som testar historiska mönster som sedan ska presenteras i en tidskrift någon gång i slutet av året. Det låter väl spännande med gamla mönster? Som sagt, anmälde mej omgående till att testa ett, och trodde i min enfald att det bara var att sticka och lämna rapport om konstigheter, precis så som jag gjort förr åt andra. Så kom mönstret – wow! – men sist fanns ett litet formulär som skulle fyllas i och bifogas det färdiga alstret som skulle skickas in! Hoppsan, där blev jag allt snopen! Hade liksom inte tänkt mej att ge bort något, har så många andra jag vill ge vad jag stickar till. En livlig korrespondens utbröt, och till slut fick jag sammanhanget klart för mej. Till och med ännu mer spännande och upphetsande än att bara teststicka, men gud så nervös jag blir. Det ska nämligen skickas till en proffsfotograf på mottagarens bekostnad, för att få tjusiga bilder till tidningen, sen skickas det tillbaka när det förevigats i god ordning. Snacka om skräckblandad förtjusning! Jag tycker ju aldrig jag får något särskilt snyggt, kan nog räkna de gånger jag är hundraprocentigt nöjd på ena handens fingrar, men inte sjutton kan jag dra mej ur det här!? Visst är sticklivet spännande? Nu väntar jag bara på svar om huruvida jag fritt kan välja färg eller om jag ska hålla mej till snarlika som rekommenderas i det gamla mönstret. Självmönstrande är väl tyvärr knappast att tänka på, det är ju en modern uppfinning som väl inte platsar i sammanhanget. Men jag vet ju inte egentligen hur de tänker med det här, kanske vill de ha gamla mönster i modernt utförande? Ja, ja, så småningom ska jag berätta vad som skett när mönstret publicerats.

The life of a poor, weak, knitting old lady is full of challenges and temptations. Before one gets started I throw myself headlong over the next. This time it's a super-secret story. Secret in the sense that I must not show any details, either in image or text, but so far I understand I can tell you that it is a Ravelry group (what else?!?) which tests historic patterns that will be presented in a magazine sometime at the end of the year. It sounds really exciting with old patterns, and I just had to join this group and test one of the patterns. At that time I thought it was just like all other test knitting I have done so far, reading the pattern, knit it up and report any strange things or problem. But then came the pattern - wow! – and at the last page was a form to be filled in and attached to the finished subject when I should send it away! Oops, that was a surprise! Had no intention to give anything away, I have so many others I want to give what I knit. A lively correspondence ensued, and eventually I got the context clearly for me. Even more thrilling and exciting than just test knit, but god how nervous I become. It will be sent to a professional photographer on the recipient's expense, to get fancy pictures to the magazine, then they will send it back to me. Talk about horror mixed with delight! I’m almost never satisfied of anything I have made, can probably count they I have been one hundred percent satisfied with on the fingers of one hand, but seriously, who can resist something like this!? Sure, knitting life is exciting. Now I am just waiting for an answer on whether I can freely choose the colour or if I have to use something similar to what they suggest in the old pattern. Self-patterned yarn is probably not to think about, too modern I suppose. But I do not really know how they think about this, maybe they want to have the old pattern in a modern way? Well, well, eventually I'll tell you what happened when the pattern is published.