Det är verkligen jättekul att komma bort några dagar så här, men oj vad gott det är att komma hem sen. Mycket snack och lite verkstad blev det, men jag fick i alla fall Ulfs andra socka färdig. Och i går kväll, efter hemkomsten och uppackningen, blev även Helenes första dito klar. Den hade legat i träda länge nog, så det var skönt att få den avklarad och den andra påbörjad. Tror i och för sig inte att de saknar yllesockar nu, hoppas i alla fall inte det, men det är inte här utan i deras låda de ska ligga och invänta lämpligt användningstillfälle.
Jag har även påbörjat en liten bomullskofta till Alex, den goda modern får säga vad hon vill. Men det verkar lite mystiskt med mönstret. Masktäthet och allt stämmer, men den ser rysligt stor ut. Det skulle faktiskt kunna vara något fel storleksangivelserna. Men det gör ju ingenting, den kanske kommer mer till nytta nästa vår än nu i höst. Men Jan är fullständigt rabiat, förstår inte vad detta stackars garn gjort honom för ont. Han hävdar å det bestämdaste att jag genom denna skapelse kommer att utsätta stackars Alex för den gruvligaste mobbing när han har den på sej på Charltons hemmamatcher. Lite försynt har jag påpekat att det dels inte är nödvändigt att han har just den på sej ute bland folk om den nu är så hemsk, och dels och framför allt är den nog under alla förhållanden urvuxen innan han ska till någon fotbollsmatch överhuvud taget. Fast jag tycker nog trots allt att färgen är ganska trevlig.








1 kommentar:
Så skönt att ni tar fru GPS med en nypa salt...annars vet man ju inte var ni hamnat! Soliga hälsningar från din HEMLIS-vän
Skicka en kommentar