Varje gång jag skiftar från den ena till den andra blir jag lika fascinerad av skillnaden mellan garnerna. Merinosilket är mjukt, gulligt och följsamt som en baby på gott humör, medan linet är som en taggig och inte helt samarbetsvillig tonåring, full av oppositionslystnad och vilja att gå sin egen väg. Tycker jag för en ständig diskussion med det: "Snälla rara, kan du inte för en gång skull lugnt och utan protester lägga dej i en snygg eller i alla fall acceptabel ögla runt stickan? Måste vi ha denna diskussion varje gång?" Men man blir desto gladare när det gör som man ber om, för trots allt fogar det sig förr eller senare.
Jag blir lika förundrad över skillnaden varje gång, det är helt underbart omväxlande. Nu har jag gjort en rapport av snälla, goa merinon så nu är jag redo för en dust med linet igen! Här gäller det att mäta sina krafter. Men de är precis lika ljuvliga båda två, var och en på sitt sätt. 
Förresten blev det inte någon Bosniatoffel till Alex. Det ville sej inte med omräkningen. Får göra ett nytt försök en annan gång. Men många upprepningar blir det!
2 kommentarer:
De ser ut att bli fina, båda sjalarna!
Jag är inte så förtjust i att sticka med lin. Jag tycker att det är svårt att få det jämt.
Kul att se framstegen båda projekten! Just kontraster är ju fantastiskt och hur det kan leda till rent fantastiska upplevelser :) Jag tycker linet lever sitt eget liv men blir så där lagom medgörligt efter tvätt och användning...lite "rough diamond". Lite Sauternes med...well, you choose!
Snart kommer lite ögonpraliner ;)
Kram från Hemlisen
Skicka en kommentar