Ensamma och övergivna

Nu har de åkt hem, Karin, David och den makalöse lille Alex. Det har varit en intensiv men helt fantastisk vecka. Otroligt vad en så liten parvel kan göra med en. Det finns inget i denna värld vi inte skulle kunna göra för honom, om han blev lyckligare för det. Nu verkade han i och för sig tämligen nöjd med tillvaron som den är, så vi blev inte satta på några större prov, men i alla fall ... Lite löjlig blir man, det är bara att acceptera.

Men lite stickat har det trots allt blivit. Argosyn är klar och ligger nu för blockning. Det var faktiskt lite klurigt, den är ju stickad på tvären så spetsarna kom inte i raka linjer. Men efter många omsträckningar fick jag till det rätt skapligt. Den är inte torr än, så den får ligga där den ligger över natten. Men i morgon bitti ska vi iväg för några dagar, så då lär det inte bli något fixat med vare sig fotografering eller blog. En bild från nuläge får det alltså bli så länge:



När jag ändå var i gång med kameran passade jag på att ta en bild av byxorna i Opal som jag hållit på med ett slag. De avancerar sakta men säkert:




Har dessutom ett par sockar på gång i Opal Sommarnattsdröm, som jag fick av min Hemliga Vän Marie. Det där med sjal funkar inte riktigt med det här garnet. Det ser däremot ut att bli helt lysande som sockar med falska flätor. Tror att Ulf ska få bli den lycklige ägaren. Behöver ju tack och lov inte bestämma mej förrän det börjar närma sig tån, och dit är det ett slag till. Har just påbörjat hälen.