Min Hemliga Vän

Att min hemliga vän är en synnerligen sympatisk och klok människa har jag naturligtvis redan förstått, men att hon kom på att jämföra lin med en Margaux av god årgång, det gjorde mej stum av hänförelse! En sån lysande liknelse, önskar bara att jag själv kommit på den. Nu kallar jag min blivande linhalsduk för just Margaux. Det känns lite simpelt att bara kalla den halsduken Halsduken. Ett bra namn krävs, och bättre än detta kan man väl inte tänka sej. Jag har faktiskt börjat på den nu, en otroligt kul upplevelse. Det känns ungefär som att sticka med ståltråd jämfört med Merinosilkgarnet i Karins sjal, och som bekant förnöjer omväxling. Snabbstickad verkar den vara också, även det en trevlig omväxling. Den ser inte mycket ut för världen än, men förhoppningsvis blir det bättre med tiden.

Förresten kära okända vän, om du nån gång inte känner för just Margaux, har du provat Alain Brumonts Château Bouscassé -04? Den är lysande, tycker i alla fall vi. Nu bör den helst drickas ur lite större glas än normala provningsditon eftersom den fortfarande är lite väl ung, men den är klart godkänd redan och kommer säkert att bli lysande om ett par år.

Tänk vilken otrolig självdisiplin jag kan uppbåda när så krävs. Jag är faktiskt ganska imponerad över det, själv. Innan jag började med Margaux gjorde jag faktiskt färdig mössan jag hållit på med i ett par månader. Absolut inget märkvärdigt, bara resårstickning, så den borde blivit klar på en kafferast. Men den var inte särskilt kul i ärlighetens namn, så det var väl därför den blev liggande tills nu. Bilden blev inte särskilt bra, halsduken ser ut som en misslyckad skulptur av något slag och mössan skulle kunna föreställa vad som helst utan form och fason egentligen. Men Jan sa faktiskt att den såg riktigt bra ut när jag provade den och erbjöd sej faktiskt att ta ett kort. Men se så roligt ska vi inte ha. Jag avskyr att vara på bild. Troligtvis på grund av att jag alltid, vid de tillfällen jag inte kan komma undan, påminner starkt om en rödbrusig, flinande fåne alternativt en riktigt sur gammal kärring om jag försöker undvika byfåneflinet. Ja, det är väl den bittra verkligheten, förstås, men inget jag frivilligt visar upp.

Jag har som målsättning att inte ha mer än högst fem projekt på gång samtidigt, för det blir så rysligt rörigt i soffan med alla nystan och mönster om det är fler. Och fem är vad som är på gång, jag har nämligen - förutom Margaux, Vestee, Karins sjal och Jans sockar även börjat på ett par sockar till Alex av garnet som blev över efter Ulfs. Det kan ju inte ligga där och skräpa!