Moebius

I kväll har jag avslutat Moebiussjalen. När den kom av stickorna blev jag faktiskt tämligen deprimerad, nedslagen och tillintetgjord. Den liknade rent ut sagt sk.t! Tafsig och oformlig, inte på något sätt lik den förtjusande uppenbarelse som var förebild. Blockning av något som snor sej som en åtta kunde ju inte heller bli aktuellt, eller ...? Allt att vinna och inget att förlora. Jag blötte den således och sträckte och drog på lite strategiska ställen. Lät den sen helt enkelt ligga som den var för att torka. Och under över alla under, den blev faktiskt helt acceptabel, låt vara att det fortfarande saknas ett visst mått av elegans. En vacker dag kanske jag rent av ger mej på en till? Den var faktiskt kul, om än lite bökig i början och slutet. Har försökt ta ett kort av skapelsen, men hade inget att hänga den på. Klart den kunde hängas på mej, men jag är inte nåt vidare förtjust i att figurera på bild, så den tanken slogs omedelbart ur hågen. Försökte med klädhängare, men det såg inte kul ut, ganska dystert faktiskt. Det bästa blev att helt enkelt låta den ligga, och se, här är den!

Nu är det sockar som gäller! Väntar otåligt på att få Helenes mått, är framme vid tån - tror jag - på den första, men vill veta mer exakt när det är dags för avslut. Är det månne en stilla protest från hennes sida? Nej, det tror jag faktiskt inte, det var inte särskilt snällt av mej att ens tänka tanken. De har fullt upp med en massa annat, mycket plantering är det i den nya trädgården, till exempel, och yllesockar är väl heller inte det som känns mest angeläget nu. Kan faktiskt koncentrera mej på Ulfs andra, så länge. Och tänk om jag skulle ta och fresta på med en liten kofta till Alex? Till hösten har han nog inte tillräckligt många, det kan jag aldrig tro.