Det tar sej ...

Inte har jag varit särskilt flitig med skrivandet de sista dagarna, men det har i alla fall stickats en del. I och för sig försvann hela tisdagskvällen på grund av kursen i Munskänkarna som jag just kört igång. Det var ju taskigt ur sticksynpunkt, men det är allt himla kul! 12 pigga, glada och entusiastiska ungdomar insöp mina visdomsord, en sån härlig känsla :-)! Ja, visdom och visdom, eftersom jag har en viss tendens att halka in på sidospår blir det nog lite si och så med det, men de får väl läsa sej till det jag missar att förmedla! Och faktiskt hade jag haft i alla fall hälften av dem på en annan kurs tidigare, så de visste på ett ungefär vad som väntade!



Secret of the Stole avancerar i god ordning. Ledtråd två av två möjliga är klar. Den går faktiskt väldigt snabbt för att vara en spetssjal. Den är ovanligt smal och det är ovanligt mycket slätstickning, så vi får väl se om det blir en smal sjal eller bred halsduk. Fast mönstringen tar sej faktiskt. När den sen blir tvättad och ordentligt blockad kanske den kan bli riktigt trevlig. Bortsett från det fåninga spetsparet i början. Det gillar jag inget vidare, tycker det hade varit snyggare med en rak kant eller möjligtvis en spets. Men nu är det som det är, och jag skulle inte dröma om att repa upp den för att ändra efter eget huvud. Det kanske trots allt blir en positiv överraskning när den väl är klar?



Secret of Chrysopolis går också framåt, fast i betydligt lugnare mak. Där är bara en och en halv av tre ledtrådar klara :-( Men den är förståss både bredare och intrikatare i mönstringen. Ingen slätstickning här, inte! Den är egentligen mycket roligare än SoS:en, men jag orkar inte sitta vid lika länge med den så det får ta den tid det tar.



Koftan till Ulf växer lite i taget också, har kommit ca 25 cm upp från nederkanten. Ja, det är ju en bit kvar innan den är fullbordad, men sakta med säkert ... De gula pinnarna på bilden är maskhållare för fickhålen, inte nån innovativ dekoration. Oj, stackars Ulf hade fått dåndimpen då! Glömmer aldrig striden vi hade på den allra sista tröjan jag gjorde till honom innan Det Stora Stickuppehållet. Tror han var 15 år och ville ha en tröja. En svart skulle det vara, helt slät. En femtonåring är ganska stor, så det var inte jättekul att sticka den här skapelsen helt i slätstickning. För att liva upp det lite försökte jag med det ena förslaget på mönstring efter det andra, och till slut - i ren utmattning antar jag - gick han med på att jag skulle få mönstra den lite. Ett rött varv strax ovanför mudden på ena ärmen! Absolut inte mer! Och så blev det och tröjan blev väldigt kär. Dessutom var den gjord i ett väldigt billigt och dåligt garn, så den töjde sej lite i varje tvätt. På det sättet växte han och tröjan ungefär i samma takt och den hängde med i åtskilliga år, tills den i princip föll i bitar och upplöstes i intet. Ska bli spännande att se hur denna kommer att mottagas. Han har ju växt till sej en hel del sen dess och har betydligt bredare klädsmak nu. Därför vågade jag mej på att använda grått garn, mörkt i och för sig men ändå, och dessutom är den lite mönsterstickad, resår på rätsidan och rätstickning på avigan. Blir faktiskt väldigt snyggt, tycker jag.



Och så till slut utav med blev frestelsen mej övermäktig. Jag har börjat på en tröja till Alex i Regiagarnet jag fick av min hemliga vän. Inte har jag kommit särskilt långt och på bild ser den mest ut som en mössa, men det var en befrielse att ge upp och ge sej hän åt denna färgprakt! Den stickas uppifrån och ner, lysande med tanke på alla sömmar som inte behöver sys då.

Om jag slutar skriva nu hinner jag allt med några varv till innan det är läggdags. Kofta eller tröja, kofta eller tröja ...?