Nu måste jag säga att jag är imponerad av mej själv! Har faktiskt avslutat Jans nattsvarta sockar, förutom tidigare färdigställd nästan nattsvart kofta och blåsvarta sockar till Alex. Inte en svart garnända så långt ögat kan nå nu. Rätt skönt, jag gillar svart men det är rysligt ansträngande för ögonen. Nu blir det ljusare färger som får råda ett slag. Tror jag, vill säga. Man kan ju aldrig veta vad som dyker upp i ett förvirrat kärringhuvud. Har faktiskt inte påbörjat något nytt idag heller, visst har jag självdiciplin? Nu är det bara Karins sjal, min linhalsduk, en luddig, tjock filt till Ulf och Helenes katter och en boll som är på gång. Är det månde lättja som satt in?
3 kommentarer:
Du är otroligt duktig som stickar i svart. Det krävs vana, bra ögon och ett tålamod.
Kram
Wow. Att sticka strumpor i svart. Inte helt lätt. Pilligt och svårt att se... Och så fina de blev!!
Sällar mig till de som berömt dig för ditt svart-stickande.
Skicka en kommentar