Fullbordan en gross

Ömsom vin och ömsom vatten, det är vad det blev med de tre projekt jag avslutat nu i helgen. Men vad säger att man måste lyckas jämt? För att börja med det eländiga, så får faktiskt Zodiacen skatta åt förgängelsen. Den blev smal, nåt så in i hoppsan smal att det inte finns en rimlig chans att två små sprattliga Alexben kan få plats där samtidigt. Och då blir det ju faktiskt lite fåningt. Så som sagt, den får somna in alldeles själv.



Men sockarna med falska flätor till Milo blev riktigt bra, ska skicka iväg dem nu med det snaraste. Nu ska jag börja med ett par (Sweetpea) till mej själv, har jag tänkt. Det enda jag hittills har behållit för mej själv är en halsduk och en mössa, skulle faktiskt vara kul att ha ett par sockar också. Ja, det vill säga om jag inte ändrar mej under resans gång och kommer på att de skulle passa bättre till någon annan. För jag håller ju faktiskt - om än i mycket stillsam takt - på med en topp till mej själv också. Om nu inte någon annan får den, när den väl är klar. Karins topp var en liten gnutta för vid för henne, så det kan ju tänkas att denna hamnar hos henne. Det återstår att se.




Vad som absolut hamnar hos henne är SJALEN. Den är klar! Otroligt men sant. Efter flera månaders gnetande är den äntligen klar. Den var inte helt lätt att få en bra bild av, den är lite för stor för det. Den är ca 2,40 lång och 80 cm bred. Medan jag höll på med den, i alla fall under sista delen, var jag helt övertygad om att det var den sista spetssjal jag gav mej på, att jag helt enkelt inte är någon spetsstickare. Men nu med det färdiga resultatet för ögonen kan jag inte låta blir att börja fundera på nästa. För de blir ju så härliga när de väl är färdiga! Har spanat in flera stycken, nu vill det bara till att bestämma sej för en. Det blev mycket garn över från Karins eftersom jag stickade den i dubbelt garn och därför av praktiska själ köpte två härvor. Dessutom har jag tillräckligt av Kauni i svart, som också skulle vara kul att använda.

Jag har påbörjat en axelvärmare till svägerskan Birgitta. Den är inte kul. Stickar den i patent på längden. Många maskor blir det och trots att garnet är tämligen tjockt växer den till sej rysligt långsamt. Inte fick jag tag i något bra mönster heller, så jag är inte helt säker på att den blir lagom stor. Det är ju lika illa om den blir för stor som om den blir för liten. Men det får framtiden utvisa.




En liten babytröja i kanariefågelgult till Johannas baby har också påbörjats. Den är betydligt roligare.

Ja, på det hela taget håller jag mej till min plan:

En sjal (axelvärmaren)
En babytröja
En vuxentopp
Ett par sockar

Jamen, jag har ju möjlighet att inom mina uppsatta gränser börja med ytterligare något! Det borde nog bli en poncho till kunsinbarnbarnet som jag lovat göra. Så kallt och ruggigt som det är nu så kan den nog komma till användning snart nog.