Sanningens minut

Ja, kom kom den då till slut, det med skräckblandad förväntan inväntade ögonblicket när spetssjalens centrumparti skulle vara klart och därmed stunden inne för kanten. Satt och klurade på det en stund i går kväll, och tror jag fick grepp om det. Men det verkar kunna bli en dryg historia! Nu bar det sig inte bättre än att jag fick ta en oplanerad paus, eftersom jag inte har stickor för ändamålet hemma. Var helt övertygad om att det fanns, men så var det alltså inte. Försökte med en rundsticka, men det är nog onödigt krångligt jämfört med att använda strumpstickor. Får åtgärda det med det snaraste.

Ja, apropå shopping, jag råkade av en händelse inhandla lämpliga kläder för mej att ha på Karins bröllop! Så det kan bli. Som tidigare nämnts har jag ingenting till övers för att springa i affärer, och på grund av detta är min garderob något begränsad. Har med fasa insett att jag måste göra något åt det, med tanke på stundande evenemang. Så igår, när jag av en händelse passerade förbi en av dessa tortyrinrättningar benämnda klädaffärer - var på väg från en semesterstängd garnaffär till en annan - fick jag för mej att gå in och se hur utbudet såg ut. Och där bara hängde de, byxorna och jackan i en härlig blå färg, min favoritfärg, i min storlek. Bra, tänkte jag, och gick ut igen. Man kan ju inte stanna så särskilt länge i taget på sådana inrättningar. I skyltfönstret skyltades den också, och just som jag definitivt skulle avlägsna mej från stället slog det mej att det bara fanns en 38:a och att det trots allt var rea. Alltså föga troligt att det skulle komma in fler. Med en i det närmaste övermänsklig ansträngning vände jag alltså på klacken igen, gick in och PROVADE! Och se, de passade! Hela äventyret tog nog max 10 min, och nu är det gjort, jag har en riktigt snygg dress och kan andas ut vad gäller det. Fast en topp skulle jag nog behöva. Expediten försökte få mej att kika på sådana när jag ändå var där och hade jackan till reds, men det fick faktiskt vara måtta på eländet. Det tar vi en annan gång.