Sjalkant på G

Först och främst vill jag tacka så väldigt mycket för alla vänliga och uppmuntrande kommentarer. Jag blir lika barnsligt överförtjust varje gång! Tänk att någon överhuvud taget läser mina noteringar. Ganska fantastiskt, det hade jag aldrig trott när jag började med det här bloggandet. Tänkte det närmast som någon sorts stickdagbok för mitt eget höga nöjes skull.


Helt otroligt, jag fattar hur det ska gå till! Ja, alltså att sticka på kanten på sjalen. Nu är det bara ett frågetecken kvar, hur det ska gå till att få hörnen snygga. Men nu kör jag vidare med förnyad tillförsikt. Har gjort ungefär halva första långsidan, så det återstår ju en del, men om ett par veckor kanske den kan vara klar? Sen ska jag ta itu med axelvärmaren till svägerskan Birgitta. Jag har fått ett gammalt tidningsurklipp med önskat mönster, med det kommer att bli ett letande efter lämpligt garn. Det rekommenderas ett garn som heter Philodar Luxur, aldrig hört talas om, så det är väl utgånget sen länge. Masktätheten är dessutom angiven i patentstickning, så det bli att testa olika kvalitéer för att hitta rätt. Men det ska nog lösa sej. Den verkar snabbstickad sen, när jag väl kommer igång.


Zodiacen växer också till sej. Jag har gjort lite annorlunda än vad beskrivningen föreskriver, bl a har jag ena sidan öppen, har alltså lagt till en liten kant med knapphål. Tycker det verkar vettigare att kunna öppna den i stället för att dra den uppåt vid blöjbyte. Det verkar kunna bli väldigt bylsigt och obekvämt annars. Sen har jag inte något zodiactecken på, utan gör en liten båt i stället. Tycker det blir gladare så. Det är faktiskt första gången jag stickar in ett mönster så här, så det blir ännu en erfarenhet. Det kräver nog lite övning att få det jämnt och snyggt, så det verkar göra minst skada att prova på något som enbart ska användas i nattens mörker. Stackars vår lilla Alex, han får agera försökskanin för mycket! Men den goda moderna får väl reglera vad som ska eller inte ska användas.

Ett annat projekt som avancerar på tillfredsställande sätt är den lilla koftan jag gör till Johannas baby. Den blir varm och go, säkert alldeles utmärkt under senvintern. Om sen de något häftiga färgerna faller den goda modern på läppen återstår att se. Men egoistisk som jag är frågar jag faktiskt ytterst sällan efter vad mottagaren vill ha, jag gör vad jag vill göra! Nej men usch, är jag inte hemsk? Fast vaddå, om jag inte får göra vad jag vill blir inget gjort, och då blir det ju inte ens de undantagen gjorda som kanske rent av kan falla mottagarna i smaken. Säg tio procent som faller i god jord, är inte det bättre än ingenting? Och dessutom håller det mej på gott humör! En sur och grinig kärring är inget att ha, bättre med en nöjd och glad dito, om än sysselsatt med konstigheter.

Jag har just köpt ett tidigare ex av Interweaves Knits, våren -06, och där finns det en så härlig herrtröja som jag bara måste göra till Jan sen. Mönstret kallas sadelsöm, och verkar bra mycket roligare än den slätstickade mardrömmen jag höll på med i våras till honom. Eller kanske det kan vara något för Ulf? En kofta har han låtit förstå skulle gå för sej, men det är visst omöjligt att hitta något snyggt mönster på en herrdito. Det får inte vara för mycket flätor och annat uppseendeveckande eller en massa färgmönster, och då är utbudet minst sagt begränsat. Så kanske, kanske en tröja skulle kunna gå.