Nu har jag bara för det skapat en inte helt rund, snarare lite stjärnformad boll. Den blir mjuk och go' och jag är helt övertygad om att Alex inte alls är lika fast i gamla fördomar om bollars skepnad. Möjligtvis hans fotbollstokiga föräldrar, men dem struntar vi i nu. Fast vad jag lärde mej på kuppen var att man aldrig ska låta sej luras av en stickad lapps till synes fogliga utseende. De bär sej åt precis som de vill sen. Till denna skapelse använde jag diverse restgarner i samma tjocklek, och som i färdigstickat skick såg exakt lika stora ut. Men väl hopsydda och när fyllningen kom på plats töjde de sej precis efter eget huvud, helt utan hänsyn till grannen. Ytterst självsvåldigt och osolidariskt! Resultatet blev denna skapelse, om än inte särskilt rullbar så åtminstonne - tror jag - trevlig att ta i och helt klart lämplig att kasta omkring. Är inte det väl så viktiga egenskaper, om man tänker efter?
1 kommentar:
Vilken härligt färglad boll. Blir glad av att se den.
Skicka en kommentar