den 5 februari 2007 kl 23:19
Ja, så var måndagen i det närmaste över, och därmed är veckan snart slut igen. Det känns så i alla fall, har man väl lyckats ta sej upp och kommit igång på måndagsmorgonen så går resten i ett nafs.
Har inte hunnit med så mycket mer än en massa telefonsamtal angående nästa Munskänksprovning i kväll. Det strular. Platserna i restauranger vi ska vara i har plötsligt tagit slut, de har tagit emot bokningar utifrån också, samtidigt som vi har fyra dagar kvar av anmälningstiden. Oj, vilket tjat och tjafs det kommer att bli. Och jag har full förståelse för det. Är det sagt att man har en viss tid på sej för anmälan kan man faktiskt förvänta sej att få komma med om man håller sej inom den tidsramen. Men tyvärr, detta är helt utanför vår kontroll, ledsamt men vad gör man?
Jo, man kan ta ett djupt andetag, sätta sej bekvämt i stickfåtöljen och slappna av med ett antal okomplicerade varv av aviga och räta maskor och se Jans tröja växa till sej. Sen när lugnet har infunnit sej kan man gå på den lite mer avancerade sjalen, som faktiskt börjar komma sej riktigt bra.
I morgon kommer nog Opalgarnet jag beställt. Det ser jag verkligen fram emot, men det blir nog inte så väldigt mycket tid för att njuta av det då. Ska nämligen köra igång en ny druvkurs då. Men en liten stund kan jag nog ägna åt det nya sockprojektet när jag kommit hem igen. Kan inte tänka mej att jag kan låta bli det. Först ska det bli ett par till Helene. Sen blir det förhoppningsvis lite garn kvar av det nystanet, så det kan bli ett par babydito också. För visst behöver Baby fler sockar? Kan inte tänka mej annat. På den fronten har jag inte fått några stoppsignaler.
En vecka kvar nu till beräknad födelsedag. Jag går som på nålar och hoppar högt varje gång telefonen ringer, trots att jag är väl medveten om att de flesta förstföderskor snarare går över tiden än får tidigare. Men vem har sagt att man måste vara logisk jämt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar